Intervju

Intervju med Douglas FoleyIMG_0088sv

Var/när är du född?

Jag är född i Cardiff, Wales, 1949.

När kom du till Sverige?

Det var 1969. Jag fick jobb som kock på Operakällaren.

Du har bott i många länder?

Inte så många. Jag vara bara ett år när vi flyttade vi till Egypten men redan 1951 återvände vi til England. Vi flyttade till Skottland 1955 och två senare återvände vi till England. Mellan 1960-64 bodde vi i Hongkong.
Efter restauranglinjen fick jag ett jobb i London, och efter ett mellanspel på ön Jersey kom jag till Sverige.

Varför flyttade du till Sverige?

Jag var rätt olycklig när vi flyttade från Hongkong tillbaka till England. Jag gick i en pojkskola där disciplinen var brutal. Det fick mig att tycka mycket illa om England och jag ville bort till varje pris. Att det blev just Sverige var mest en slump.

Men du jobbade i Alby

Jo. Jag omskolade mig och började jobba i Alby hösten 1980 som bibliotekarie.

Varför ville du börja skriva?

Det är svårt att förklara, men jag kände ett växande behov på att vilja prova. I början var det vagt, något diffust, men med åren växte min längtan att skriva allt starkare. Jag gjorde slag i saken i början på nittiotalet. Jag sa upp mig och flyttade till Chile.

Och skrev?

Ja. Jag bodde där ett år och skrev min första bok.

Och?

Den blev refuserad. Jag återvände till Sverige och skrev ytterligare en bok, men även den blev refuserad. Men jag hade blivit biten. Det var verkligen kul att skriva. Jag fortätter med en tredje bok, Ingen återvändo, och den blev antagen.

Hur lång tid tar det dig att skriva en bok?

Det varierar från bok till bok, men at få ner en berättelser tar i snitt ungefär 3 månader. Sen kan det ta ytterligare 3 månader att städa upp, redigera, omarbeta osv. Jag skrev Shoo bre på 8 veckor.

Du använder mycket slang, dvs förortsslang, i dina böcker. Varför?

Mina böcker handlar om ungdomar som bor i en miljonprogramsförort. Om man jobbar med ungdomar som bor i en förort går det inte att ta miste på hur språket varvas med slang. Om man inte är döv vill säga. Det är lite olika beroende på ålder och även kön, men nästan alla är bekanta med slangen. För att göra mina karaktärer trovärdiga så var jag tvungen att ha med slangen i dialogerna. Så enkelt är det. Det hade varit konstigt, till exempel, om Elias i Shoo bre pratade uteslutande rikssvenska. Hans personlighet hade blivit platt och färglöst.

Varifrån får du din inspiration?

Själva skrivandet, lusten att skriva, kommer nog inifrån. Men mycket av inspirationen har kommit från mina år i Alby och genom alla fina ungdomar som jag har träffat under dessa år. Det var ett privilegeum att jobba i Alby. Men själva den kreativa processen kommer som sagt inifrån.

Vad ville du bli när du var liten?

Sjöman, eller lokförare. Möjligen stålmannens kusin (haha). Men det var bara pojkfantasier.

Kan du leva på ditt skrivande?

Ja. Inte i början. Då var det svårt. Men det går bra med böckerna och sedan fem år tillbaka har jag kunnat försörja mig på mitt skrivande.

Du började skriva tonårsromaner, och sedan kom Habib för de något yngre. Varför?

I skolan där jag jobbade som bibliotekarie var klasserna från åk 6 till åk 9. Jag tyckte inte Shoo bre passade åk 6, och de flesta som gick i åk 6 och som ändå försökte läsa SB tyckte den var svår.
Så jag ville skriva en bok som jag tyckte passade åk 6, och då blev det Habib.

Tänkte du redan då att det skulle vara en serie?

Nej, inte alls. I början ville jag bara skriva en enda Habib-bok. Men nu har det blivit 6 stycken. Det var mitt förlag som föreslog att jag kunde göra en serie av Habib. Och det har varit kul. Jag planerar att skriva 2 eller 3 till. Sedan får det räcker.