Om mig

mum & dad 1948

mum & dad 1948

Mina föräldrar träffades vid en utomhusbassäng i Cardiff i Södra Wales. Min mor var 15 och far 16. Min far var där med sin bror, min mor med sin kusin. Just denna dag var min farbror tillsammans med min mor, och far ihop med min blivande mors kusin. De fyra bestämde sig för att träffas vid bassängen dagen därpå. Men denna kväll kom min far och hans bror överens om att “växla”. Varför vet jag inte. Och hade de inte gjort det hade jag och mina bröder inte funnits till eftersom det var början till ett livslångt förhållande.Jag föddes i mina morföräldrars hus tidigt en morgon i maj 1949. Min mor var då 19 år gammal. Mina föräldrar hade gift sig året innan.

Vid två års ålder åkte min mor och jag till Egypten på Empire Windrush. Min far var redan där. Han hade tagit värvning i The Royal Air Force där han jobbade som flygplanselektriker. Min bror David föddes 1951 under tiden när vi var i Egypten.

port fouad, egypt 1951

port fouad, egypt 1951

Men vistelsen där blev inte så långvarig. Oroligheterna gjorde att vi återvände till Wales och min andra bror, Nigel, föddes 1953. Eftersom min far var anställd inom flygvapnet fick han kommenderingar till olika förläggningar runt omkring Storbritannien. Vi bodde långa perioder i Västra England, och sedan flyttades han med familjen till Skottland.

my brothers & mum, scotland 1956

my brothers & mum, scotland 1956

Där föddes min tredje bror, Michael, 1956. Efter ytterligare en vistelse i England åkte vi slutligen till Hong Kong. Året var då 1960 och vi återvände till England först tre år senare.

Jag stortrivdes i Hong Kong, och blev verkligen besviken när dagen kom för vår återresa. Och skolan som jag sedan började på i Västra England var i särklass den sämsta som jag hade gått i. Disciplinen var otroligt sträng. Jag revolterade, fick bestraffningar och stryk, och som en följd därav åkte mina betyg rakt utför. Efter skolan började jag på det som motsvarar ett “yrkesgymnasium”. Jag gick restauranglinjen, och vid min utexamination sökte och fick jag ett jobb på The Savoy Hotel i London. Jag trivdes. Jobbet var stressigt, tungt och tufft men sammanhållningen i köket var härlig.

Två år senare sökte jag och fick ett sommarjobb på ett hotell på ön Jersey, i engelska kanalen. Efter det ville så gärna över till Frankrike men alla mina ansträngningar i form av ansökningsbrev blev till intet. Och då rekommenderade en tysk kille i köket att jag borde skriva ett brev till Operakällaren i Stockholm där han själv hade jobbat. Och the rest, som man säger, is history.

Men okej då, lite till. Jag hade tänkt stanna kanske ett år i Sverige, och sedan söka vidare. Det blev inte så. Jag blev förälskad i en kvinna och stannade. Efter ett år på Operakällaren ville jag sluta som kock. Jag började plugga, korrespondenskurser, och så småningom läste jag socialantropologi och litteraturhistoria på Stockholms universitet.

Förhållandet tog slut efter några år, och jag ställdes inför ett vägval. Stanna i Sverige eller flytta tillbaka till England. Jag stannade, utbildade mig till bibliotekarie i Borås. Första jobbet jag fick efter utbildningen var i Alby. Så fort jag var på intervjun där visste jag att här ville jag jobba. Och så blev det. Fram till 1994 jobbade jag dels på ett folkbibliotek och dels som skolbibliotekarie och stortrivdes. Det var helt enkelt som om jag hade hittat hem.
Men skrivlusten gjorde sig gällande samtidigt som jag kände att så länge jag jobbade så som jag gjorde skulle det inte finnas tid att skriva. Jag beslutade mig för att säga upp mig.

Jag åkte ner till Chile. Jag hade goda vänner där och det var där jag började skriva. Och märkte att jag hade “flyt”. Efter ett år återvände jag till Sverige. Första boken blev refuserad. Andra boken blev refuserad. Jag ville inte ge upp även om det kändes som om luften gick ur mig varje gång jag fick ett refuseringsbrev.

Men tredje boken, “Ingen återvändo” blev godtagen, och min glädje var enorm. Strax innan den kom ut, året var 2000, ringde en lärare från Albyskolan och undrade om jag hade lust att komma tillbaka till skolan och bygga upp skolbiblioteket. Jag gjorde det. Det var en projektanställning som varade i 4 år, och återigen stortrivdes jag. Medan jag var där skrev jag Shoo bre, en bok som jag skrev för “mina” elever. När projekttiden var till ända slutade jag och bestämde mig för att försöka leva på mitt skrivande. Ett år efter att jag slutade lades Albyskolan ner som ett led i kommunens sparpaket.

Sedan dess skriver jag på heltid.